"Orgeln slutar att spela och det blir dödstyst i kyrkan
men bara ett par sekunder.
Så tränger det svaga brummandet igenom från
trafiken därute, den större orgeln."

(Ur Tomas Tranströmers "Kort paus i orgelkonserten")

Det pågår någon form av arbete ute på gatan precis där jag bor. Jag har öppnat fönstren och sagt välkommen till vad som i andra lägen kanske skulle rubriceras som oväsen. Idag är det inte det. Idag är det en värdefull och relevant kontrapunkt till Labradfords album E Luxo So.

Genom maskinernas täta, påträngande brus, arbetarnas rop, trafiken och alla andra läten från den större orgeln, sipprar delar av musiken - skärvor av ljuva melodier, flisor av redan subtila rytmer - och bildar en musik som är helt unik och som ingen någonsin kommer att höra igen. Jag sitter som på nålar, exalterad och spänd, eftersom jag bara delvis vet vad jag kommer att få höra härnäst. Jag känner mig hedrad som får sitta mitt i allt detta.

* * *

Ibland tystnar verkligheten utanför, och Labradford hörs tydligt. Ibland är det tvärtom.

Jag hoppas att gatuarbetet fortsätter imorgon.