"En annan sak", sade Humkoke och tog en gul kexburk på hyllan som stod bredvid Murkes skrivbord, "vad är det för små bandbitar ni har i den här burken?"

Murke rodnade. "Det är--", sade han, "jag samlar en viss sorts klipp."

"Vad då för klipp?" frågade Humkoke.

"Tystnad", svarade Murke. "Jag samlar tystnad."

Humkoke såg frågande på honom, och Murke fortsatte: "När jag klipper ett band där det förekommer en och annan paus - eller suckar, andedrag, absolut tystnad - så kastar jag inte klippen i papperskorgen utan tar vara på dem. Bur-Malottkes band innehöll för resten inte en enda paus."

Humkoke skrattade. "Nej, han tiger ju inte så gärna. -- Och vad gör ni med bitarna?"

"Jag klistrar ihop dem och spelar upp bandet när jag kommer hem på kvällen. Det är inte så mycket än, jag har knappt tre minuter - men det är ju inte heller så ofta det hålls tyst."

"Jag måste göra er uppmärksam på att det är förbjudet att ta band eller delar av band med sig hem."

"Tystnad också?" frågade Murke.

Humkoke skrattade och sade: "Gå nu!" Och Murke gick.

"Well, Dr Sacks," he said to me. "You find me an interesting case, I perceive. Can you tell me what you find wrong, make recommendations?"

"I can't tell you what I find wrong," I replied, "but I'll say what I find right. You are a wonderful musician, and music is your life. What I would prescribe, in a case such as yours, is a life which consists entirely of music. Music has been the centre, now make it the whole, of your life."